Efter förra inlägget så googlade jag på pappas smeknamn för att se om det fanns något. Jag gjorde det efter hans död också men det är ju som sagt ett tag sedan. Jag hittade den här krönikan och det står så här om pappa:

"Det skulle vara Tomas "Toto" Pettersson som var den som hjälpte mig att komma ut med den första hemsidan i februari 1997 på Passagen. Och Gud vad stolt jag blev! Toto, då. Ja, han var en väldigt speciell person. Jag säger var eftersom han numera är död. Att han var säregen vet ni som vet vem han var. Men han var alltid otroligt hjälpsam åt mig och jag har honom att tacka för mycket. Både för grunden till hemsidan och mycket annat tekniskt om datorn. Därför sänder jag en omtanke till himlen och Leeds United. Även om det inte är laget i mitt hjärta ..."

Och beskrivningen av pappa är så fin och så ärlig. Pappa var speciell, konstig tyckte säkert en del. Men också hjälpsam och osjälvisk och helt underbar. Och jag uppskattar att han ärligt beskriver min pappa för den kärleken är störst, när man ser en annans brister och älskar den ändå, det är riktig kärlek! Det blir bara larvigt om man ska låtsats att han var en ängel nu för att han är död, för då är det inte min pappa man beskriver!

Och så fick jag gråta lite till!

På juldagen är det sex år sedan jag såg min pappa sist. Julen är så starkt förknippad med honom för mig och jag blir sorgsen allra mest på julen. På juldagen 2003 hade jag inte pratat med honom på två år. Vi var osams och betedde oss båda två som barnungar. Men vi hade i princip alltid firat jul ihop och den här dagen stod inte min farmor ut med att vi inte kunde ses. Jag satt ensam i min lägenhet bredvid hennes lägenhet där de andra åt middag tillsammans. Farmor övertalade oss att skärpa oss så jag gick in till henne. Jag tittade på pappa och slängde mig om hans hals. Vi kramades länge. Det är mitt sista minne av honom. Han dog tre månader senare.

Det är alltid värst på julen. Hans födelsedag är numer en glad dag eftersom att Amelia fyller år då. Eftersom att vi alltid har firat jul med pappa och på grund av mitt sista minne så blir jag alltid ledsen mest i juletider.

Jag älskar och saknar min pappa!

Fyrtio minuter i telefon med sponsorn. En plan för hur jag ska gå vidare och jag mår mycket bättre! Imorgon blir det att ta tag i gottgörelserna igen. Jag behövde tydligen en smärtsam påminnelse om hur det kan gå innan jag kom igång igen. Men det är okej!

Jag har pratat med Amelié också. Hon är i Örebro, lite för långt bort.

Imorgon blir det plugg hela dagen, ska sammanställa en intervju och två vetenskapliga artiklar. Hinner jag det så är jag nöjd!

Men nu ska här sovas! Godnatt världen!

Jag känner mig låg. Ledsen. Det har varit otroligt intensivt den senaste tiden, och även om det i princip bara är bra saker som händer så blir jag speedad och landar aldrig riktigt. Nu när jag är hemma, mina klassisar är långt bort, Amelié är i Örebro och jag har mer tid för mig själv än på länge så har jag landat i känslan. Jag behöver vara där, så det är bra. Men jag känner mig ledsen.

Dagarna är ganska fullproppade framöver också, men min plan nu är att ta hand om mitt stegarbete bättre. (jag jobbar typ inte alls i stegen just nu) och gå på mina möten. Då är jag i känslan mera och behöver inte få såna här djupdykningar.

Kusinerna kommer över idag. Ska bli mysigt! Sen ska jag jobba 16-20 ikväll.

Ha det fint alla!

Barnen busar och jag är trött. William tyckte att halv sju var en bra tid att gå upp. Som tur är så hade hans mamma en stund kvar innan hon skulle jobba så jag fick sova en halvtimme till. Nu är deras mamma på väg hem och jag somnar nästan över tangentbordet. Det blir en eftermiddagslur innan kvällens roligheter!

kärlek

Det var supermysigt hemma hos Amelié igår. 17 st var vi. 16 socionomstudenter och en flickvän/avlägsen long-lost släkting (kommer till den biten). Vi spelade ett spel som heter maffia som är grymt roligt, fikade och hade det allmänt mys!

Idag var det dags för Amelié att åka til Örebro, jag skulle till Västerås typ samtidigt och det blev vårt avsked eftersom att Hanin åker hem på måndag och vi inte hinner ses innan dess. På stationen mötte vi Emmeli som också skulle åka hem. Jag kramade så mycket på tjejerna att jag missade tåget. Vi stod alltså på perrongen och sa hej då och när jag och Robin som skulle åka till Sala vände oss om och skulle kliva på så slog dörren igen och tåget åkte. Med oss kvar. Jag och tjejerna brast ut i ett gapflabb medans Robin var mindre nöjd eftersom att det var sista tåget till Sala för dagen. Jag fick två timmar till med Hanin så jag var inte ett dugg ledsen! Jag är så kär i de tjejerna! Och jag är så lyckligt lottad som har så fina klasskamrater. Nu längtar jag till mellandagarna. Amelié, Emmeli och jag ska åka till Barkarby Outlet och hälsa på Hanin som jobbar i Björn Borg butiken där!

Just det, long-lost släkting var det. En av mina klasskompisar Niclas träffade en tjej, Sarah. De började dejta och vi andra fick träffa henne. När vi (Sarah och jag) blev vänner på facebook så visade det sig att hon är kusin med min pappa. Helt galet! En sida av släkten som jag har dålig kontakt med, men jag känner hennes bror så det var så vi kom på det! Helt fantastiskt! Vi har suttit och jämfört drag och pratat om gemensamma släktingar länge igår! Jättefint!

Jag försov mig idag. Skulle har varit i skolan och fått handledning i PM-skrivandet. Men jag har ju världens bästa metodkollega så hon fixade det! Nu ska jag åka till e-tuna i ett helt annat ärende snart, bara för att umgås med mina fina klasskompisar! Känns mys att jag inte behöver åka till skolan på tre veckor. Även om jag har en tenta att skriva!

Helgen bjuder bara på en massa skoj! Klassmys hemma hos vackra Amelié ikväll, övernattning hos brorsan med svägis och barnen imorgon och födelsedagsfirande på söndag! Det blir fint!

Amelié åker hem imorgon. Jag tror att vi har sovit mer med varandra än själva de senaste veckorna. Det blir tomt.