Tentaplugg!

Nu har jag kört igång med första tentan. Det är en hemtenta som ska vara inlämnad den 2 nov. Det har börjat ganska bra, smidigare än jag trodde och det är faktiskt ganska roligt!

I kväll är det gospelnight på frälsis. Jag tar med mig brorsdottern som får sova hos mig sen och stanna hemma från dagis imorgon!

Myys!

Men nu tillbaka till tentan!

Klassfest

Vi är några i klassen som bor i Västerås och som inte har deltagit så mycket i festligheterna i Eskilstuna så vi bestämde oss för att ordna en kväll i Västerås och bjuda in alla som vill. Nu krockade det med typ tre andra festligheter i klassen så vi blev inte så himla många. Men kul hade vi i alla fall! Vi började några stycken hemma hos mig för att sedan ta oss till Pitchers. Där blev det god mat och sen gick vi över torget till Pluto. Jag har inget leg. (blev av med min plånbok för ett tag sedan) och vakten på Pluto släppte in mig på mitt studentleg och när jag frågade om han hade nekat mig annars så sa han ja. Tydligen kan jag passera som 17?

Dagen idag bjuder på väggspackling i E:s nya lägenhet och sedan några vänner hemma hos mig ikväll.

Hoppas ni andra har en fin dag!

Mitt nya liv

Jag har ju inte skrivit någonting alls om hur det går i skolan och hur jag trivs med mitt nya liv. Ni som följer bloggen har ju fått följa med på en krokig resa fram till högskolan så det är inte mer än rätt att ni får veta hur jag trivs.

Sex veckor in på socionomutbildningen så trivs jag som fisken i vattnet! Föreläsningarna hitills har varit sjukt intressanta, vi har pratat om missbruk, barn som far illa, etnicitet, genus, makt, socialpolitik och mycket mer. Ni som känner mig förstår säkert att jag trivs!

Den andra delen är klasskompisarna. Jag bor ju inte i e-tuna så jag är inte beroende av att få ett stort umgänge utanför skolan, men förutom att det finns roliga och härliga klasskamrater så finns det några guldstjärnor som jag mer än gärna umgås mer med!

Jag längtar verkligen efter att bli färdig socionom, och nu känner jag mig närmre än någonsin tidigare. Tills dess tänker jag njuta så mycket jag kan av all kunskap och klokhet som jag får till mig!

Missbruk

Therese skrev den här texten till vår redovisning om missbruk i skolan. Den berörde mig!

Vet du vart gränsen går?
Det är en hårfin skiljelinje.
Vitt, grått, grått, grått, svart.


Riskbruk och missbruk, det går inte att balansera på en lina som är bränd i båda ändar.
Man ska inte balansera med det dyrbaraste man har, livet.
Du kan vara den skickligaste cirkusakrobatören högst upp i manegen och ända tappa balansen och falla.


Så mycket man kan missbruka, droger, alkohol, spel, sex, mat…olika symtom som egentligen fyller samma funktion.
Ständigt på flykt, alltid på väg bort, aldrig på väg hem. Ett 100 meters lopp som blev till ett maratonlopp, jag hade ju kontroll!? Det är en stor skillnad mellan att existera och att faktiskt leva.


Bara ett glas till, två silar till, 100 kronor mer-all in, dubbelt upp! Detta är sista gången, imorgon börjar mitt nya liv. Jag vet att du har hört det förr men jag har hittat min motivation nu, det är en stor skillnad mellan att existera ochatt faktiskt leva. Man ska inte balansera men det dyrbaraste man har, livet!

Etnicitet

I skolan har vi fått några föreläsningar gällande etnicitet. Vi har tittat på sociala problem (missbruk i mitt fall) utifrån ett etnicitetsperspektiv. Vi hade en föreläsning som jag vill dela med mig av till världen. Er alltså. Det var Mehrdad Darvishpour som föreläste och han hävdar att etnicitet är en social konstruktion. Etnicitet finns alltså inte. Han hävdar att precis som genus (det sociala könet) så är etnicitet en konstruktion för att skapa en maktrelation mellan två grupper.

Den här föreläsningen satte sig hos många i klassen och tankarna snurrade på högvarv. Visst är det väl så? Det är inte så att vi människor har olika egenskaper baserat på vart i världen vi föds. Det stämmer inte att irakier är på ett sätt och danskar på ett annat. Däremot är det så att gruppen svenskar tjänar på att måla ut gruppen irakier som något främmande, konstigt och annorlunda. Precis som gruppen män tjänar på sin maktrelation till gruppen kvinnor.

Stackars blogg

Jag känner ett ansvar, någonstans får jag faktiskt lov att ta ansvar för den här stackars bloggen som lämnas alldeles ensam i allt för långa perioder.

Jag skriver en del i skolan, pratar av mig med mina vänner och känner i perioder inget direkt behov av att blogga. För bloggen är bara till för mig tydligen, för att jag ska få ur mig det som jag bär på. Eller för att jag ska få lite bekräftelse. Det spelar ingen roll varför egentligen...

Nu är det helg och jag har långhelg, ledig fredag-måndag. Det är helt lovely. Jag har mycket läsning och en del att skriva, men det gör inget när jag slipper åka till e-tuna för att göra det!

Vi har kommit igång ordentligt nu med grupparbetet, vi blev indelade i grupper direkt men har inte fått några riktiga uppgifter. Men nu har vi det, vi håller på att skriva ett pm om olika perspektiv på sociala problem i allmänheten och missbruk i synnerhet. För det är vi, missbruksgruppen.

Det är helt fantastiskt roligt att vara socionomstudent, och jag känner verkligen att jag har hamnat rätt! Jag har en bra klass, otroligt inspirerande lärare och bra föreläsningar!

Anna!

Om det inte varit för statusuppdateringar på facebook så hade jag nog missat att det är den 11 september idag och därmed att det sex år sedan Anna Lindh avled idag. Den 11 september har blivit det för mig, Anna Lindhs dödsdag. Jag tänker förstås även på dödsoffren i USA, men sorgen över Annas död är fortfarande tung.
Jag kom att tänka på hur hela den dagen (eller dagen innan och natten) såg ut för min del. Jag jobbade med eurovalrörelsen, jag hade varit på ett skolbesök när vi hörde på radion att Anna blivit knivskuren i armen. Vi tog ganska lätt på det då.. konstigt när jag tänker efter. På eftermiddagen och kvällen började vi förstå att det var allvarligare än vi först trott och vi började bli riktigt oroliga. En vän sov hos mig, vi var båda oroliga och ledsna och ville följa rapporteringen tillsammans. Vi sov i korta skift den natten. På morgonen kom beskedet och vi brast ut i gråt båda två.... Det går inte att beskriva sorgen. Så mycket utav vårt hopp om framtiden fanns i Anna. Och det bara dog i den stunden.
Jag tillbringade morgonen med organisationen jag jobbade åt och jag kommer ihåg att jag inte stod ut med att vara kvar där. Jag orkade inte tillbringa dagen med folkpartister och moderater. Den dagen var det viktigt för mig att få dela sorgen med mina sossevänner. SSUare från länet hörde av sig och vi ordnade resor åt alla till Västerås. Vi samlades och grät tillsammans. Vi åkte till Stockholm och Rosenbad för att sörja tillsammans med andra och på kvällen satt vi i valstugan på torget i Västerås och grät.

Jag var så liten när Olof Palme dog och även om jag har hört berättas vilken sorg hela nationen hamnade i då, så kunde jag inte tro att det skulle kännas så som det gjorde den 11 september 2003.

Anna fattas fortfarande i svensk politik.